kennet.webblogg.se

Tystnad som ett svar på en fråga är aldrig bra. Ett nej är betydligt bättre. Även om man som mottagare många gånger hellre hör ett ja.
Men bara ett nej, är det acceptabelt?
Enligt mig så är ett bara ett nej inte okej.
Att vara konstruktiv i dina svar gör dig med förtroendeingivande och rak.
Ett nej med konstruktiv förklaring får den som får svaret att ändå känns hopp, den får medel att utveckla sig, om denne vet varför man fick ett nej.

Endast ett nej trycker oftast bara ner mottagaren och ingen vill väl känna sig nedvärderad.

Många ser ett nej eller kritik som negativt. Men är det alltid det?

När jag satt som ordförande i Barn och bildningsnämnden i Surahammars kommun, fick vi besök av Skolinspektionen och deras stora koll av våra skolor.
I mitt hälsning vid deras besök, vart de chockade.
Jag sa nämligen, att "jag vet att många skolledare och rektorer runt om i landet brukar vara nervösa och rädda för kritiken.
Men att här är vi nyfikna på att få resultatet så vi kan växa och utveckla våra skolor för framtiden".
Även rektorerna hos oss hajade till, men det vart lättare att lösa de punkter som kom. När de såg det som utveckling istället för kritik.
Skolinspektionens personal sa tänk om alla tänkte som ni gör.

En rak och konstruktiv dialog är alltid bättre än tystnad. För tystad slutar nästan aldrig med tystnad. Utan går ofta över till spekulationer, tissel o tassel och då ofta bakom någons rygg.

Både som chef, arbetstagare, lärare, elev och övriga konstellationer även mellan parter inom hemmets väggar. Så är raka och ärliga diskussioner bäst. Bara alla inblandade känner sig delaktiga.

Känner ni det okej att bara få ett nej?

Kram ♥️