kennet.webblogg.se

Negligera eller inte bry sig, nonchalera är något som blivit vanligare i dag.
Vi är duktiga på att bry oss i frågor i stort på sociala medier. Vi läser, kritiserar frågor, i ord ställer vi oss bakom antimobbning, minskat våld och att vi måste göra något mot psykisk ohälsa och bry oss om varandra.
Många gör det men lika många säger det men. Men vägen från ord till handling är lång för många.

Mitt liv är min verktygslåda, jag skriver med om min och andras erfarenhet.
Jag hör ofta du skriver och talar osminkat, du gör det så naket utan krusiduller, äkta och rakt, ändå är du ödmjuk, och sprider så mycket glädje och pepp. Samtidigt som du inte mår bra själv och gått igenom så mycket.

Så är det, jag tjänar inget på att vara bitter över det som varit. Jag skulle kunna vara bitter, hatisk och förbannad på människor.
Men jag är emot hat, våld och nedvärderande av människor. Jag inte bara sätt hur dessa människor som råkat ut för det mår, jag har upplevt det själv också.

Men jag har också haft glädjen att hjälpa några av dessa mobbare att förstå att de är den svaga länken och stärkt dem.

Jag har ett motto,
"Hatet får aldrig vinna över kärlek och respekt"

Jag skulle vilja säga att jag gillar alla människor, men då skulle jag ljuga, men jag kan säga att jag respekterar alla, även om jag tycker som dem.

Fråga gärna hur folk mår, hur de menar. Men var ödmjuk, folks känslor är inget du kan känna. Jo du kan förstå en annan människa om du är lyhörd och läser mellan raderna också.

Det behövs mycket att få mig riktigt förbannad och ledsen.
Men senare tid har jag blivit det många gånger. När jag ser hur folk nedvärderar känslor hos andra då kokar det hos mig.
Det som händer hos mig när ni inte lyssnar på vad jag känner (samtidigt som ni påstår jag skriver så öppet) är att jag blir otroligt ledsen och får en känsla av falskhet och misstro på människor i stort.
En känsla som gör mig än mer orolig och ångestfylld.
Då jag känner att min tro om respekt och kärlek bara gäller från mitt håll.

Risken är stor att jag trampar på några tår nu. Men jag menar inget illa och inte mot någon speciell.
Men runt 10.000 personer på olika sociala medier har haft möjligheten att ha sett hur illa det är. Bara en handfull har visat respons.

Jag sa rakt i ansiktet till en nära vän idag hur jag mår och hur jag ser på framtiden, vet ni vad svaret blev?
En axelryckning och sen började han diskutera om andra saker.

Jag fortsätter att höja människor. Fast jag vet att jag är lägre än folk skosulor.

Är detta det samhälle vi vill ha?