kennet.webblogg.se

Digitaliseringen har vuxit fram under ett år. Jobb, möten, träning ja till och med fika görs nu med en skärm mellan oss, till och med en och annan middag.
Jag förstår att det blivit så här, men för det så behöver jag inte gilla det.
Att sitta på ett möte eller en intervju är för mig så intetsägande. Jag läser av så mycket mer genom kroppsspråk på både den som pratar och övriga i rummet, jag får inte till helheten.
Detta gör att jag blivit mindre delaktig i föreningslivet. Blir jag tvungen att ha ett möte, så har jag det. Men det känns lika med noll.

I kommunen har vi beslutat om digitala fullmäktigemöten. Men det har inte hunnits med att få till allt.
Vet inte om det kallas skadeglädje och gör de det så är det så.
För jag är glad. Det blir ett fysiskt möte i kväll. Med rikliga avstånd 2-3 meter mellan varje ledamot. Jag ser hela personen i talarstolen, och vrider jag på huvudet så ser jag övriga. Jag slipper folk som tuggar. Läser annat.
Jag längtar till i kväll.

Jag vet det låter egoistiskt. Men det är mina tankar och känslor och dem kan ingen ta ifrån mig.

Längtar ni till de fysiska mötena eller vill ni utöka de digitala?

Kram ♥️